Suomussalmi-Kuhmo 4-8/6 2022

Vi besöker två av de ikoniska slagfälten från Vinterkriget 1939-40. På den finska sidan ledde general Hjalmar Siilasvuo båda striderna, först vid Suomussalmi och sedan vid Kuhmo. OBS resan startar på en lördag då det är dagen för Mannerheims födelsedag och samtidigt enda dagen på året som Mannerheims järnvägsvagn är öppen för besök.

Dag 1 lördag 4 juni 2022
– Flyg till Helsingfors, busstransport till St Michel, egen/gemensam lunch längs vägen
  I bussen kort historik Finlands historia
– Besök Mannerheims järnvägsvagn och infanterimuséet
– Övernattning i St Michel, egen middag/gemensam middag

Dag 2 söndag 5 juni
– Busstransport till Suomussalmi, egen lunch längs vägen
– I bussen kort historik Finland under Vinterkriget med filmvisning (om Dvdn fungerar)
– Guidning striderna med 163. divisionen
– Övernattning i Suomussalmi, gemensam middag

Dag 3 Måndag 6 juni
Heldag striderna i Suomussalmi
– Besök gränsmuseet Raate
– Gemensam lunch
– B Winter War Museum Raatteen Portti
– Det finska motanfallet och inringningen av 44.divisionen längs Raatevägen
– Busstransport till Kuhmo
– Besök museum Kuhmo
– Övernattning i Kuhmo egen middag (ev gemensam middag)  

Dag 4 Tisdag 7 juni
Heldag striderna i Kuhmo där vi studerar striderna längs södra vägen som österifrån leder mot Kuhmo. Den 54. sovjetiska infanteridivisionen anföll med mål Uleåborg, men hejdades öster Kuhmo. Därefter inleddes den finska motoffensiven som delade upp ryssarna i flera mottin. De flesta försvarades dock till fredsslutet.
– Vi studerar striderna från Jyrkänkoski till Kuusijoki
– Många rekonstruerade korsur och löpgravar tillsammans med en stor mängd välbevarade skyttegravar
– Detaljstudium av striderna vid mellersta och östra Luvelahtimottin där vi går anfallsvägen från utgångsläget till erövringen av de två
nordliga nästena (mycket väl dokumenterat)
– Ögonvittneskildringar från Kuusijoki där vi står vid skyttegravarna under berättelserna
– Transport till Kuopio, övernattning i Kuopio, egen middag

Dag 5 Onsdag 8 juni
Transport till Parola, besök pansarmuséet, transport till Helsingfors, flyg till Sverige

UTSÅLD

I priset ingår:
– Flyg Tur och Retur från Arlanda/Landvetter/Kastrup – Helsingfors
– Övernattning i dubbelrum fyra nätter inkl frukost
– Alla transporter utom ev egna utflykter
– Fem museibesök
– Guidning på svenska
– Studiematerial
– Två luncher

 
Striderna i Kuhmo
När vinterkriget utbröt den 30 november 1939 skulle sovjetiska förband anfalla från Repola mot Kuhmo kyrkby och sedan mot Kajaani och Uleåborg för att avskära Finland på det smalaste stället.
På den finska sidan skulle framryckning ske i östlig riktning mot Repola.
Striderna började kl 09.45 när ett sovjetiskt förband anföll över gränsen mot Laamasenvaara. 54.divisionen framryckte i huvudsak längs två vägar. Ett kompani från 118.infanteriregementet framryckte i snabbtakt, men hejdades i Tyrävaara, 15 km från Kuhmo. Finnarna inledde en motoffensiv på julafton och fienden drevs mot gränsen och förlorade i ett avgörande slag vid Kiekinniemi den 28 december.
Huvuddelen av 118.regementet framryckte från Riihivaara längs Saunajärvivägen och nådde stridskontakt den 1 december. Det 337.regementet bröt det finska försvaret vid Louhenjoki den 5 december och nådde Rasti dagen efter. De finska förbanden retirerade till en befäst linje nära Jyrkankoski.
Finska motanfall misslyckades och först efter reorganisation av den finska 9.divisionen genomfördes ett större motanfall den 29 januari. Med den nu beprövade mottitaktiken inringades de ryska förbanden och underhållet skars av. Vissa nedkämpades, men till skillnad från Suomussalmi håll de flesta stånd till vapenvilan. Den största mottin var nära Rasti vägskäl.
Kuhmo och de finska ställningarna bombades, ryska förstärkningar anlände bl a en skidlöparbrigad, som nästan helt förintades.
Trots våldsamma ryska anfall bl a vid Löytövaara höll fronten.

 Motanfallet den 8 december
Utdrag ur Kampen i Kuhmo 1939-40 Hj Siilasvuo
”III/IR 25ryckte fram på skidor i den svåra, väglösa terrängen mot Klemetti, som skulle uppnås kl. 8. Kölden närmade sig – 20 grader.I täten skidade res.fänrik Tammivuoris pluton i två kolonner. Återstoden av bataljonen följde på omkring 500 m:s avstånd. Till följd av mörkret, det tunga föret och den svåra fullständigt främmande terrängen nåddes landsvägen vid Klemetti gård först kl. 12.00.
Den i terrängen avverkade distansen var c. 15 km.
I enlighet med erhållen order skulle bataljonen sätta ut säkring åt öster och med huvudstyrkan rycka fram västerut mot Rasti. Vägen hade redan lyckligt avskurits och säkring österut avdelats, då en fientlig kavallerispets närmade sig.. Bakom kavalleriet följde en avdelning infanteri.
Res.löjtnant Lahtis kompani (9.IIR 25), som först anlänt till platsen, gick i ställning i skogsbrynet norr om landsvägen.

Bataljonskommendören, kapten Salonmies, sände följande kompani, 7IIR 25, som stod under befäl av löjtnant Pudas, söder om landsvägen för att därifrån anfalla fienden.
Under den flygspaning som verkställdes på morgonen observerades en stark fientlig kolonn på väg västerut från Saunajärvi. Uppenbarligen närmade sig nu denna kolonn Klemetti. Överstelöjtnant Ilomäki gav därför kapten Salonmies order att med alla styrkor vända sig mot denna fiende.Samtliga tre kompanier sattes in i anfallet på ömse sidor om landsvägen. Genom tryck på flankerna sköts fienden långsamt tillbaka mot öster.

Inom kort öppnades kraftig granatkastareld, och till platsen anlände en stridsvagn. Emot denna fanns inga vapen. Det lovande anfallet stannade av. Olyckligtvis stupade under detta skede den hurtiga och uppskattade plutonchefen res.fänrik Olli Keränen. En kort vinterdag förvandlades till afton. Trötthet och hunger ansatte männen, vilka inte sovit på tre dygn.
Under dessa omständigheter gav överstelöjtnant Ilomäki c. kl 17 order om att inställa striden och draga trupperna till underhållsvägen norr om Rastinjärvi. Det var svårt att lösgöra den på bred front och i mörk skog stridande bataljonen. Först efter flera timmar voro trupperna ordentligt samlade. Förlusterna voro obetydliga. Bataljonen hade fått sitt elddop, men den hägrande stora segern nåddes icke”